Jogging runda idag :)
Sitter här nu efter att ha duschat, städat lite å sen ätit frukost, tog en joggingrunda på ca 40 min när jag hade kommit upp ur sängen. Valde mellan joggingrunda, promenad eller inlines åkande å idag blev det joggingrunda.
Ska nu snart ta å börja plugga, blir väl en timma å 30 min typ som jag pluggar, så slipper man göra det sen när man kommit hem ikväll för idag e det dags för jobb, 14.00-21.00, härligt å tjäna pengarna, snart slut på sommarjobbet, har egentligen bara denna vecka med men fanns nog lite extra tider tills skolan börjar, å det vill man ju ha, behöver ju verkligen pengarna, när man har en resa till Canada som väntar på en, då sparar man gärna det mesta :)
Annars händer väl inte så mycket mera idag, ska ta å gå å lägga mig i tid idag, klockan tio imorron bitti kommer Sandra hit, en tjejkompis som jag inte träffat på år å dag, å nu har jag fått veta att hon jobbar här jämte oss nästan så vi slog två flugor i en smäll så att säga så hon kommer hit vid tio tiden, ska promenera å tjöta en massa, sen äta lunch tillsammans, sen börjar hon kl 14.00 å jag börjar kl 14.00 så passar ju perfekt :)
Just det, måste berätta! Träffade Jenny i söndags på träningen, tränade ju ett pass med Karin men sen efter det skulle hon åka direkt å jag såg då att hon hade kommit, Jenny å Mikka, de skulle spinna. När jag hade sagt hejdå till Karin gick jag in i spinningsalen för att se om det fanns platser till mig, hade ju inget annat för mig så kunde lika gärna köra ett till pass, gick in först å pratade med Mikka, sen kom Jenny, vi hejade på varandra men inte så mycket mer än det, hon frågade lite hur det hade varit på konserten å jag svarade mest korta svar till henne. Va i alla fall med på passet å efter passet skulle Mikka gå hem så jag å Jenny sa hejdå till henne, gick in i omklädningsrummet å sen ställde jag mig i duschen, vi sa ingenting till varandra på hela den tiden, efter jag hade duschat hade Jenny inte ens kommit in i duschen, så jag mötte henne när jag höll på att ta på mig (hon hade varit på toaletten då medan jag duschade...), då sa jag till henne att vill du nåt får du höra av dig till mig, jag tänker inte höra av mig till dig, då sa hon att hon hade varit på väg å göra det flera ggr men aldrig vågat?? Vaddå aldrig vågat? E hon rädd för mig nu helt plötsligt? Nog fan e man inte rädd för någon man varit vän med i 18 år, eller? Jag blev mera förbannad å sa det att nej man då får man väl göra ett försök? Vi tjafsade en stund sen sa jag att, nej nu ska jag gå, vill du mig nåt så hör du av dig! Sen sa jag, ha det bra, hejdå.
Jag blir så trött, ångrar nu faktiskt att jag ens pratade med henne för efteråt hade jag ångest å det kändes sådär jobbigt som det kändes första veckan (det har ju trots allt gått 2 veckor sen vi bröt).
Vet inte riktigt vart jag ska lägga mig. Vi kommer att ses på träningen i höst eftersom vi tränar på samma ställe, ska vi bara vara "träningskompisar" å vara artiga mot varandra å då låtstats att allt e bra eller vad ska man göra åt det? Det känns som ett svårt beslut vad man ska göra åt det, känns som om hur jag än gör så kommer det bli helt fel, innerst inne saknar jag henne faktiskt å vill bara att allt ska bli bra men också nånstans längst in i hjärtat känner jag på nåt sätt att det e skönt att jag inte e vän med henne, så som det har varit mellan oss, känner att jag får ingen respons på att hon vill vara vän med mig, varför ska jag då ens bry mig för? Det e därför vi inte kan vara vänner, en vän ska man kunna lite på (å det kan jag inte göra med Jenny längre..), en vän ska kunna höra av sig utan att hon ska vara rädd för att jag ska bli arg? Hur det nu kommer sig, för det har jag aldrig blivit.
Så frågan e nu, vad ska man bli för "vänner"? Träningskompisar som bara hälsar på varandra å frågar ytligt hur det e eller ska man bara skita i allt å inte alls hälsa? Som sagt, detta e nog det svåraste å jobbigaste som hänt i mitt liv.
Neee plugget kallar!
/ Carro!
Ska nu snart ta å börja plugga, blir väl en timma å 30 min typ som jag pluggar, så slipper man göra det sen när man kommit hem ikväll för idag e det dags för jobb, 14.00-21.00, härligt å tjäna pengarna, snart slut på sommarjobbet, har egentligen bara denna vecka med men fanns nog lite extra tider tills skolan börjar, å det vill man ju ha, behöver ju verkligen pengarna, när man har en resa till Canada som väntar på en, då sparar man gärna det mesta :)
Annars händer väl inte så mycket mera idag, ska ta å gå å lägga mig i tid idag, klockan tio imorron bitti kommer Sandra hit, en tjejkompis som jag inte träffat på år å dag, å nu har jag fått veta att hon jobbar här jämte oss nästan så vi slog två flugor i en smäll så att säga så hon kommer hit vid tio tiden, ska promenera å tjöta en massa, sen äta lunch tillsammans, sen börjar hon kl 14.00 å jag börjar kl 14.00 så passar ju perfekt :)
Just det, måste berätta! Träffade Jenny i söndags på träningen, tränade ju ett pass med Karin men sen efter det skulle hon åka direkt å jag såg då att hon hade kommit, Jenny å Mikka, de skulle spinna. När jag hade sagt hejdå till Karin gick jag in i spinningsalen för att se om det fanns platser till mig, hade ju inget annat för mig så kunde lika gärna köra ett till pass, gick in först å pratade med Mikka, sen kom Jenny, vi hejade på varandra men inte så mycket mer än det, hon frågade lite hur det hade varit på konserten å jag svarade mest korta svar till henne. Va i alla fall med på passet å efter passet skulle Mikka gå hem så jag å Jenny sa hejdå till henne, gick in i omklädningsrummet å sen ställde jag mig i duschen, vi sa ingenting till varandra på hela den tiden, efter jag hade duschat hade Jenny inte ens kommit in i duschen, så jag mötte henne när jag höll på att ta på mig (hon hade varit på toaletten då medan jag duschade...), då sa jag till henne att vill du nåt får du höra av dig till mig, jag tänker inte höra av mig till dig, då sa hon att hon hade varit på väg å göra det flera ggr men aldrig vågat?? Vaddå aldrig vågat? E hon rädd för mig nu helt plötsligt? Nog fan e man inte rädd för någon man varit vän med i 18 år, eller? Jag blev mera förbannad å sa det att nej man då får man väl göra ett försök? Vi tjafsade en stund sen sa jag att, nej nu ska jag gå, vill du mig nåt så hör du av dig! Sen sa jag, ha det bra, hejdå.
Jag blir så trött, ångrar nu faktiskt att jag ens pratade med henne för efteråt hade jag ångest å det kändes sådär jobbigt som det kändes första veckan (det har ju trots allt gått 2 veckor sen vi bröt).
Vet inte riktigt vart jag ska lägga mig. Vi kommer att ses på träningen i höst eftersom vi tränar på samma ställe, ska vi bara vara "träningskompisar" å vara artiga mot varandra å då låtstats att allt e bra eller vad ska man göra åt det? Det känns som ett svårt beslut vad man ska göra åt det, känns som om hur jag än gör så kommer det bli helt fel, innerst inne saknar jag henne faktiskt å vill bara att allt ska bli bra men också nånstans längst in i hjärtat känner jag på nåt sätt att det e skönt att jag inte e vän med henne, så som det har varit mellan oss, känner att jag får ingen respons på att hon vill vara vän med mig, varför ska jag då ens bry mig för? Det e därför vi inte kan vara vänner, en vän ska man kunna lite på (å det kan jag inte göra med Jenny längre..), en vän ska kunna höra av sig utan att hon ska vara rädd för att jag ska bli arg? Hur det nu kommer sig, för det har jag aldrig blivit.
Så frågan e nu, vad ska man bli för "vänner"? Träningskompisar som bara hälsar på varandra å frågar ytligt hur det e eller ska man bara skita i allt å inte alls hälsa? Som sagt, detta e nog det svåraste å jobbigaste som hänt i mitt liv.
Neee plugget kallar!
/ Carro!
Kommentarer
Trackback
